|

Ny layout på inspirationsbrevet
Då var det dags för ny layout... igen! Jag är nog inte den som byter för
bytandes skull, utan orsakerna är två - vilka du kan läsa om här.
Läsare av det här brevet anmäler sig från tre "håll"; mina
böcker,
utbildningar och som kunder till
Lövén Utveckling
- och jag vill att layouten skall passa alla. Därför har jag valt en som
mer utgår från mig som person, än som bolag.
Sedan har det inkommit önskemål om att anpassa layouten för
pappersutskrift. Det är anledningen till att jag gått från två kolumner
till en.
Kom gärna med synpunkter och tips - både på layout och innehåll, tex
förslag på ämnen.
Hur fri är vår fria vilja?
Frågan om människans fria vilja har i århundraden varit en het potatis
för filosofer. Utan att kategorisera mig i någon "ism", tänkte jag
ventilera mina tankar i frågan.
Min utgångspunkt är att våran hjärna utvecklats i tre steg; den sk.
triadhjärnan. Hjärnstammen (reptilhjärnan) med sina reflexmässiga
beslut, Limbiska systemet (däggdjurshjärnan) med sina känslomässiga
beslut, och så till sist främre barken (människohjärnan) med sina
logiska beslut - den del som lär skilja oss från djuren.
Vad vi kan se idag är att de flesta arter utrustats med specifika
egenskaper som hjälper dem att säkra sin överlevnad; kamouflage, gift,
styrka, tänder, osv. Vi människor verkar ha fått en sådan också... vårt
högre tänkande - intellektet.
Om
den fria viljan kommer ur vårt intellekt så borde alla människor på
konstant basis ta rationella beslut,
baserade på förnuft och logik. Problemet är att något sådant har jag
aldrig sett, varken hos mig själv eller andra. Har du som jag någon gång
ångrat en handling.. med facit i hand? Tex; åh nej, hur kunde jag vara
så dum och säga så... Eller kanske rent av; åh nej, hur kunde jag
vara så dum och säga så... igen!
Jag påstår att förklaringen till dessa mindre rationella beslut är att
känslosystemet har en stor inverkan på vårt beteende. Och jag ser det
varken som möjligt eller önskvärt att kunna styra vårt känslosystem. Den
möjlighet som jag ser att vi människor har är att få en större
förståelse (självinsikt) för vårt känslosystem, och med det öka vårt
inflytandet över detsamma.
Hur då då? Ja bland annat genom att förstå och ta till sig modellen för
emotionell intelligens av Daniel Goleman.
http://www.youtube.com/watch?v=-hoo_dIOP8k
Formeln för hur du
tar beslut
Många har en önskan om att i större utsträckning kunna påverka
omgivningen. Inte sällan börjar dessa söka svar inom retoriken. Jag
erbjuder en enklare väg...
Att lära sig retoriska knep (vad att säga) är aldrig fel. Dock bör vi
innan dess få en förståelse för "när" och "varför" att säga - allt
utifrån hur människor tar beslut. Tekniken jag tänker beskriva här,
fungerar i alla situationer när du vill få omgivningen att köpa dina
idéer; med kunder, kollegor, partnern och barnen.
Först och främst; allt vi gör, gör vi för att uppnå något positivt
och/eller undvika något negativt. Med denna utgångspunkt går allt
beteende att förklara. Och därtill kan vi anpassa vår kommunikation till
formeln som ligger till grund för hur vi tar beslut. Formeln består av
totalt fem parametrar, varav tre är positiva, och två är negativa. Nedan
beskriver jag dessa fem med ett skolexempel där jag uppmanats att resa
mig ur stolen för 20 kronor.
Kapabel: kan jag? (+)
Den första parametern handlar om min förmåga att göra vad som krävs.
Ex; har jag muskelmassa för att trotsa gravitationen?
Förutsättningar: går det? (+)
Den andra parametern handlar om förutsättningar runt omkring mig, i form
av tid, resurser, hjälp, mm.
Ex; tillåter takhöjden att jag reser mig upp?
Vinst: vad vinner jag/vi? (+)
Frågan om vad jag uppnår jag för positivt och/eller vad undviker för
negativt, är ytterst individuell. Mao så behöver det inte vara de
uppenbara 20 kronorna i skolexemplet som ses som den primära vinsten.
Ex; om jag reser mig upp slipper jag ett bråk om stolen.
Kostnad: vad vet
jag att detta kommer att kosta? (-)
Den förutsägbara kostnaden - det jag på förhand vet att detta kommer att
kosta mig eller oss.
Ex; att resa sig kräver en ansträngning (energiåtgång)
Risk: vad kan det här komma att kosta? (-)
Den femte och sista parametern är också den mest spektakulära så till
vida att det bara är fantasin som sätter begränsningarna.
Ex; är det en riktig sedel? kommer jag uppfattas som girig? tänk om
jag aldrig mer får sitta ned?
När
du nästa gång skall övertyga någon om något, är målet att få de positiva
parametrarna (kapabel, förutsättningar och vinst) att överskugga de
negativa (kostnad och risk). Frågar du mig skall man vara uppriktig med
de negativa parametrarna, utan att måla fan på väggen.
Agera assertivt och
bli en vinnare
Inom anglosaxiska kulturer är kännedomen om "a
assertive behaviour" vida känt. När jag slår upp ordet i
nationalencyklopedin får jag beskrivningen "bestämd" - vilket är långt
ifrån hela sanningen.
Sveriges nationella sjukdom "lagom" kan förklara varför vi haft så svårt
att anamma ett assertivt beteende. Tänk dig en skala där man i ena änden
har en överdrivet bestämd person (aggressiv), och i den andra änden en
överdrivet ödmjuk person (eftergiven). Dessa två kommer att fostras till
att bli mindre av dessa förhållningssätt, och närma sig mitten - lagom.
Att vara assertiv är att vara både bestämd och ödmjuk. Nedan
beskrivs det assertiva beteendet i kontrast till dito aggressivt och
eftergivet.
Eftergivet
Det är allt för lätt att ge efter för andra istället för att stå upp för
sin åsikt. Huvudskället är att vi vill vara omtyckta och inte vill
”bråka”. Den enda fördelen (åtminstone medvetna och uppenbara) är att vi
undviker konflikt. Nackdelarna är många; vi negligerar våra åsikter och
rättigheter, vårt självförtroende minskar, vi känner oss undervärderade
och blir allt bittrare.
Aggressivt
Fördelen är att man inte blir använd som dörrmatta. Genom att skrika,
hota, håna, slå i dörrar kan man också vinna slaget, men knappast
kriget. Nackdelarna är att man aldrig vinner människors förtroende,
deras vilja att hjälpa och samarbeta. Rädsla eller ilska gör att
människor drar sig undan, blir passiva, undanhåller information och
reagerar med ilska och gör allt för att hindra, ge igen!
Assertivt
Att vara assertiv tillåter dig att få uppmärksamhet och respekt. Det är
ett vuxet sätt att kommunicera. Alla problem går inte att lösa och alla
mål inte att nå, men det assertiva förhållningssättet ger de största
möjligheterna. Ett assertivt beteende i en konfliktsituation uppmuntrar
motparten att bete sig på samma sätt. Det finns ingen enkel formel för
assertivt beteende. Däremot kan man följa dessa 3 riktlinjer, speciellt
när det hettar till i exempelvis en förhandlingssituation:
1. Var ärlig – om
det som är relevant
Ärlighet mot oss själva och andra är grundstenen för assertivt beteende.
Det som ofta hindrar oss är rädsla, så fråga dig: vad kan hända om jag
är ärlig mot den här personen? Halvera hotet, halvera det igen och
halvera det en gång till. Att säga att någon är barnslig och
inkompetent, är kanske ärligt, men bidrar knappast till att lösa
problemet. Man måste lära sig skillnaderna mellan det som är relevant
och bidrar till en lösning och det som är irrelevant.
2. Bestäm var
gränsen går och stå på dig
Inför en diskussion eller förhandlingssituation måste man fastslå vad
som är och inte är förhandlingsbart. När man vet vad det är man inte kan
acceptera eller absolut inte kan avstå ifrån, så måste man motstå alla
övertalningsförsök. Är motståndet kraftigt upprepa din ståndpunkt. Tryck
på "upprepningsknappen”, var vänlig och stå på dig.
3. Klargör att ni
förhandlar som jämbördiga parter
När du för motparten klargjort dina intressen, så var hjälpsam. Erbjud
alternativ och andra möjligheter, kom upp med nya förslag. Du förmedlar
då att målet inte är att du skall vinna, utan att ni båda skall bli så
nöjda som möjligt – eller jämbördiga parter. I de fall man stöter på
fortsatt aggressivitet eller annan stark känslostorm, säg dig själv att
något hemskt måste ha hänt personen och att du är den första som drabbas
av det. Kontrollera dina egna känslor, var lugn och erbjud alternativ.
I väntans tider
Min
observation är att många företagsledare väljer att "rida ut stormen" -
hålla nere kostnaderna och... vänta. Det här skapar ett moment 22, där
alla väntar på alla.
Optimister menade tidigare under året att konjunkturbotten snart var
nådd... så var det tydligen inte. Min personliga uppskattning är att vi
får se en vändning tidigast 2011, allt baserat på de beteenden
finanskrisen uppviglat till.
Jag brukar gå hårt åt beslutsfattare i dessa frågor, men nu vill jag
också uppmärksamma lägre chefer. Även om de är för få, så finns det ändå
medarbetare som kommer med effektiviseringsförslag. Tyvärr är det allt
för många chefer som väljer att "hålla hårt i hatten" och kör på säkra
(läs: gamla) kort. Detta i sin tur lär medarbetarna att det inte är lönt
att varken tänka på, än mindre komma med; nya idéer.
På en konferens nyligen, föreslog jag att som medarbetare ta ansvar för
sin personliga effektivitet, och söka vägar att jobba smartare istället
för hårdare. Varpå följande dialog uppstod mellan mig och flera åhörare:
åhörare: men jag gör ju redan 110%, hur mycket mer effektiv kan man bli?
jag: levererar du 110% av det som förväntas av dig också?
åhörare: ...näe..!
jag: det är att jobba hårdare - inte smartare, och har inget med
effektivitet att göra.
åhörare: jamen vi måste jobba mer än heltid eftersom arbetsgivaren har
skurit i personalstyrkan?
jag: att rationalisera i organisationen kan vara nödvändigt, men ökar
sällan lönsamheten... allena.
Rationaliseringsidiotin
(vad jag menar med idioti kan du läsa om i
brev 2:2008) fortsätter alltså i stor utsträckning. En nygammal
trend som nu fått fotfäste är arbetstidsreducering. Den blev ordentligt
ifrågasatt strax efter IT-kraschen, medan jag själv var förespråkare.
(vilket du kan läsa om i brev
mars:2002) Misstaget många beslutsfattare gör är att bara
arbetstidsreducera, utan att anpassa arbetet därefter.
|