ser brevet konstigt ut, klicka här >>

  Informationsbrev nummer 2:2008

Lön - inte mycket att diskutera
En provocerande rubrik, jag vet. Men jag är innerligt trött på all idioti kring ämnet lön - både från arbetsgivare och arbetstagare.
Lön är ersättning för en väntad arbetsinsatts, varken mer eller mindre - punkt! Nej, den är inte en motivationsfaktor. Här i Sverige skall vi ha marknadsmässig lön plus lite till. Får vi det eller mer, så är det inte mer med det, det är inget som jag som arbetstagare går runt och tjoar och tjimmar om. Men, skulle jag anse mig få mindre... då fungerar plötsligt lönen som missnöjesfaktor - men det är något helt annat.
Bonus då? Bonus är i min värld överflödigt. Eller rättare sagt; det ligger inte inom ramen för prestationsorienterat ledarskap. (läs rubriken nedan) Jag har inget emot bonus så länge den representerar en insatts utanför det som är förväntat. För det som förväntas skall ersättas med... (ja du har gissat rätt) lön.

Prestationsorienterat ledarskap
Prestationsorienterat ledarskap (PoL) är en arbetsform som börjar hos chefer och som sedan genomsyrar hela organisationen. Synonymt med arbetsformen är radikala prestationshöjningar och därmed dito effektivitetsvinster.
Ett vanligt misstag bland chefer är att fokusera på resultatet - att vara för målorienterad. Detta är inte så konstigt då vi uppmuntrats till detta i årtionden. Tex så uttalas följande mening av en försäljningschef någonstans i Sverige; resultatet förra perioden är inte acceptabelt, det måste vi göra något åt. Tänk dig en en tidslinje där "nu" är på mitten, "historia" till vänster och "framtid" till höger. Ser du problemet med den citatet ovan? Exakt, historien kan vi inte göra något åt. När jag påtalar det för försäljningschefen svarar denne; oj vad tokigt, det var inte så jag menade. Jag menade att med facit i hand måste vi göra något åt resultatet i framtiden. Men det är ju än mer korkat, historien har ju i alla fall ett värde då vi kan lära oss något av den. Men framtiden... den har ju inte ens inträffat. Det enda vi kan påverka är här och nu, alltså vår prestation. Vad och hur vi gör nu kommer sedan ovillkorligen att ha en inverkan på resultatet i framtiden. Men är det någon skillnad? Oh ja! Tex så kommer en klassisk chef att belöna sina medarbetare baserat på resultatet, medan en prestationsorienterad chef belönar sina medarbetare baserat på prestationen. Förvirrande? Läs mer här: www.loven.se/pol.pdf

Effektivisering vs rationalisering
Vi lever i en accelerationens tid, där vi förväntas prestera mer med inte sällan mindre resurser. Hur skall vi kunna leva upp till våra egna och andras förväntningar, samtidigt som vi behåller hälsan?
Det är och har länge varit populärt bland beslutsfattare att effektivisera organisationen. Främst genom omorganisation med tillhörande rationaliseringsåtgärder. Min erfarenhet är att dessa åtgärder sänker kostnaderna ja, och tyvärr gör de det samma med intäkterna. Att effektivisera på riktigt är att både sänka kostnader och öka intäkter, att jobba smartare istället för hårdare, att hitta/återfå arbetsglädje som resulterar i minskad sjukskrivning och annan arbetsrelaterad ohälsa. Nyfiken på hur det skulle gå till? Du vet vem du skall kontakta..!

Ah men typ liksom ba´..!
Få har väl undgått detta avskyvärda språkbruk som ungdomar i brist på vårdat språk kastar sig med... eller?
För 15 år sedan var det nog många vuxna som tittade snett på 15-åringen som använde "typ" i var och varannan mening. Den 15-åringen är nu 30 år och kanske din chef. Och vad vi än tycker om "typ" så är det en del av mångas dagliga språkbruk. Kom och tänka på det här när jag läste en amerikansk artikel om samma fenomen, där "typ" motsvaras av "like".
Är "typ" bara utfyllnad eller har det någon funktion? Ja,  förutom att dela upp en mening, kan ordet även ersätta bland annat; till exempel, ungefär, vad jag menar är, mm.
 

Ungdomars on-line-(o)vanor
På tal om ungdomar. Jag hör många föräldrar förfasas över barnens on-line-vanor. För vem är det ett problem egentligen frågar jag?
Att primärt kommunicera via elektronisk media istället för att träffas, vad gör det med tex  ungdomars sociala egenskaper? De utvecklas på ett nytt (läs:annorlunda) sätt än vad det gjort för oss som är födda på 70-talet och tidigare. Den yngre generationen kommer ha lättare att ta till sig information i elektronisk form. De kommer uttrycka sig mer nyanserat i snabbmedelanden. Och så har vi den sociala biten. De kommer bland annat ha större sociala nätverk, och de kommer kunna samarbeta lättare i geografiskt spridda organisationer. Nackdelar? Flera som vanligt under övergångsperioder, men långt ifrån så dramatiska som vissa föräldrar vill påskina. Historien går igen. Såna här mönsterförändringar kommer med jämna mellanrum, och den äldre generationen räds. Jag som tillhör videogenerationen kommer ihåg att föräldrarna varnade om människor med fyrkantiga ögon, blek hy och som skulle vara extremt våldsbenägna...

30-årskrisen, ett i-landsproblem
Förr talade man om 40-årskris, idag handlare det snarare om 30-årskris. Hur kommer det sig?
Den klassiska livskrisen handlar för de flesta om en tomhet som uppstår när vi nått flera fundamentala mål i våra liv. Vilka de är varierar så klart från person till person, men ofta kan man dra direkta paralleller till Maslows behovshierarki.

Maslows behovshierarki
Modellen består av fem nivåer (eller trappsteg) som innehåller motivationsfaktorer motsvarande mänskliga behov. När en nivå inte är tillfredställd är det endast motivationsfaktorer inom denna som får oss att agera för att tillfredställa den samma. För att vi skall attraheras av en nivå måste den eller de underliggande vara tillfredställda. De fem nivåerna är:
1. kroppsliga behov (överlevnad)
Näring, vätska, sömn och värme
2. Trygghet
Att veta att nivå ett är tryggad i ett längre perspektiv, anställningstrygghet, att huset står kvar, att partnern inte lämnar oss, osv
3. Gemenskap (tillhörighet)
Att vara en del av; ett arbetslag, föreningsverksamhet, en familj, mm
4. Uppskattning (bekräftelse)
Att bli sedd i sociala kontext. En chef som uppmärksammar en god insats, ett kund som lägger ett gott ord för oss, erkännande från familj och vänner, bekräftelse från motsatta könet, osv
5. Självförverkligande
Att utvecklas som människa (personlig utveckling)

Kopplingen mellan livskrisen och behovshierarkin
För några decennier sedan kunde det ta 40 år eller mer innan vi nådde de högre nivåerna, varför begreppet 40-årskris var vanligare förr. I utvecklingsländer saknas begreppet mer eller mindre. Detta eftersom man där aldrig eller först i väldigt hög ålder når de högre nivåerna. Idag är det många 30-åringar som nått den fjärde nivån. Och när vi med lätthet når dit, det som tidigare kunde ta en livstid, infinner sig en tomhet som inte sällan skapar frustration. Många 30-åringar eller yngre har ett bra välbetalt jobb, bra boende, överflöd av materiella ting, partner och barn. Frågan som då en del ställer sig är; var det här allt? Ska jag nu bara förvalta det jag har tills jag dör? För många är det en skrämmande tanke och i nästan desperation rycker vi efter halmstrån för att få uppleva nya utmaningar. tex; byter jobb, boende, materiella ting, vänner och i vissa fall partner. Vi fastnar på fjärde nivån och liksom loopar där, när vi istället skulle fundera på hur att nå nivå fem. För det fantastiska med nivå fem är att man aldrig blir klar eller når i mål så att säga.

Avslutningsvis en tanke..
Om det är du mot världen, så har du kanske fel?

Vill du inte ha detta brev i fortsättningen? Gå till www.loven.se och avregistrera dig under <annat>
Har du fått detta brev av en vän eller kollega och vill ha det direkt till din e-post i fortsättningen? Gå till www.loven.se och registrera dig under <annat>. På samma plats kan du läsa tidigare distribuerade informationsbrev från Lövén