Från förnekelse till till engagemang.
Titeln är lite väl dramatisk, men inte helt missvisande. Jag har fått mycket positiv återkoppling på förra brevet, som handlade om att hantera besvikelse. Jag tänkte därför utveckla det här med besvikelse och sätta det i ett större sammanhang.

De två grundläggande känslorna
De två grundläggande känslorna som styr allt beteende är en önskan om att uppnå något positivt och/eller undvika något negativt. När vi upplever något negativt, i stort som smått, tar vi oss igenom en "process". Processen i sig är oundviklig, medan tiden för processen varierar kraftigt.
Det är två parametrar som ligger till grund för hur lång processen är:
1. Omfattningen på den negativa upplevelsen
2. Vår förmåga att hantera processen
Och här infinner sig en möjlighet.. att förstå processen och därmed kunna hantera den mer konstruktivt.   

Den oundvikliga processen
Processen är uppdelad i två faser, en negativ och en positiv,  där respektive fas är uppdelad i fem steg.
Negativ fas: förnekelse, ilska, besvikelse, oro och "ego".
Positiv fas: acceptans, sondering, möjligheter, hoppfull och engagemang.
..vilket förklarar titeln på det här brevet. :)



Omfattning och tid
Som sagt, den negativa upplevelsens (även kallad "utlösare") omfattning är en av två parametrar som ligger till grund för hur lång processen blir - och här finns ingen egentlig riktlinje. En process från förnekelse till engagemang kan ta allt från en sekund till ett år, och allt däremellan.. eller rent av en livstid.
Här kommer några skolexempel på utlösare för att visa grader i "helvetet":
- jag missar tunnelbanan
- jag får inte jobbet jag sökt
- en närstående går bort
- jag blir lämnad av min partner
- mitt barn får en livshotande diagnos
..nu kanske du tänker att jag tog exemplen i fel ordning? Åter igen, den egna upplevelsen av utlösarens omfattning är individuell.

Den första fasen (negativa känslor)
Häng inte upp dig för mycket på de olika stegens begrepp, de är bara etiketter. Låt mig istället ge två exempel, ett när vi ser orsaken hos oss själva, och ett annat när vi ser orsaken hos någon/något annan/annat.

Jag missar tunnelbanan och tänker:
1. förnekelse: det är inte sant!
2. ilska: det är för jävligt!
3. besvikelse: varför just idag?
4. oro: nu kommer jag för sent.
5. ego: nu är det kört för min del..

Jag blir lämnad av min partner och säger:
1. förnekelse: du måste skämta!?
2. ilska: är du dum i hela huvudet!?
3. besvikelse: efter allt jag gjort för dig - hur kan du?
4. oro: jag kommer ju bli ensam resten av livet..
5. ego: tack så jävla mycket för att du splittrar vår familj!

Brytpunkten
Efter den första fasen, om jag tillåter mig själv (och/eller blir tillåten) att ta mig igenom den, infinner sig en avgörande punkt; brytpunkten.
Brytpunkten i det här sammanhanget bryter den negativa fasen och jag kan gå in i den dito positiva. Vad brytpunkten handlar om är förståelse, tex att förstå orsak och verkan, eller hur jag/andra tänker.. här kan listan göras lång. Att rationellt förstå är i alla fall det enda som kan föra oss över till den andra fasen.

Den andra fasen (positiva känslor)
Jag ger motsvarande exempel för de fem stegen i den andra fasen som ovan.

Jag missar tunnelbanan och tänker:
6. acceptans: ja ja, är man ute i sista sekunden så..
7. sondering: så hur gör jag nu?
8. möjligheter: jag ringer kunden och säger som det är.
9. hoppfull: dom blev ju inte alls arga..
10. engagemang: jag fick ju tom "kredd" för att jag var ärlig och tog på mig skulden..

Jag blir lämnad av min partner och säger:
6. acceptans: nu är det som det är.. tyvärr.
7. sondering: hur hanterar vi det här på bästa sätt?
8. möjligheter: bra, det skulle verkligen underlätta för mig.
9. hoppfull: jorden går faktiskt inte under..
10. engagemang: vilka förebilder vi trots allt är för barnen.
 
Misstag att undvika
Det största (och vanligaste) misstaget vi gör, är inte med oss själva, utan när vi vill hjälpa andra. Vi försöker i vår iver uppmuntra personen som befinner sig i den första fasen, att slå en vindbrygga över till den andra - gärna direkt till steg åtta och uppåt.
Det vi istället ska göra är att stötta personen i den första fasen tills den kommer till steg fem, då.. och först då kan vi hjälpa den samma. I första hand genom att bringa klarhet i situationen - ge personen förståelse. För att sen coacha i den andra fasen - steg för steg.
Hur vet man när en person nåt steg fem i den första fasen - "rock bottom"? Det är svårt att verkligen veta om man inte tränat på den här teknikerna, men man kan ana. Ett tecken är att personen fastnat och inte verkar komma vidare. Eller om jag får uttrycka mig slarvigt; personen har snärjt in sig i sin egen offerkofta.

Förnekelse till engagemang på jobbet
Om det här är insikter och tekniker som är viktiga för operativa chefer? Absolut! Hör av dig till Lövén om ni vill ha en föreläsning i ämnet. :-)

Sprida Lövéns ord?
Avslutningsvis vill jag be dig om en tjänst. Om du gillar det här brevet och har Facebook, öppna brevet i en Internetläsare och klicka på "dela" här till höger. Du som redan läser det här på Facebook... du vet vad du kan göra. :-)

Lövén levererar sällan det kunden vill ha.
Vi tar reda på vad kunden behöver och ser sen till att i första hand leverera just det.

Vill ni ha ett trevligt avbrott i vardagen?
..ring någon annan. Vill ni ha utveckling och resultat - ring Lövén!

En dålig kapten skyller på väder och vind, eller rent av manskapet.
En bra kapten lär sig segla.

Har Er organisation inte tid med utbildning och konsulter?
...då är ni i desperat behov av Lövéns tjänster. Kontakta oss omgående!

Fördelarna med organisations-interna utbildningar kontra publika kurser
Fördelarna med organisations-interna utbildningar kontra öppna kurser är flera. Till exempel att få rätt innehåll, i rätt tid, till rätt pris.
Läs mer här >>

Administration av det här brevet
Vill du läsa äldre inspirationsbrev, avregistrera dig eller få det till en annan adress... klicka här.

För mer information om tipsen ovan kontakta Håkan via hans hemsida på www.loven.se